Smultronbok

 

Vill ni bara ha en lättsläst, spännande och innehållsrikbok mysbok så är det här den perfekta boken. Den handlar om (precis som titleln säger) om en ung barnmorska i London på 50-talet och beskriver anekdoter som hon är med om på ett både humoristikt och ja, vad ska man säga, osentimalt men inte kallt och torrt. Det är berättelserna och det raka språket som bär boken. Samtidigt får man en känsla av hur det var på den tiden att leva i ett fattigt London. 

 

Kul och fascinerande läsning väntar er.....

 

Betyg 4 

 

 

 

 

En ganska torr fakta bok som sakligt berättar om Mandelas liv från början till 2012. Det underlättar om man kan lite om Afrikas och Sydafrikas historia sedan tidigare då det är mycket namn på organisationer och personer som har påverkat Apartheidrörelsen och det blir lite svårt att hänga med. Lite som att läsa Dostojevski. Språket i sig är inte svårt och man har har behållning av den av om man inte kan så mycket sedan tidigare. Jag hade förväntat mig att få en biografi med upplevelse, anekdoter och känslor. Det är det inte. Och när det inte blir som man väntat sig så blir det alltid lite sämre. 

Som lärobok om Sydafrikas resa från apartheid till demokrati fungerar den utmärkt. 

 

Betyg 3

 

 http://www.bokus.com/bok/9789175450407/nelson-mandela-tolerans-och-ledarskap/

 

 

 

Nu har jag hunnit att läsa min kamp 1 och 2. Jag har för avsikt att läsa allihop så småningom. Kan tycka att det är så spännande att kliva in i huvudet på Knausgård - för det är så det känns att läsa dessa TJOCKA böcker. Autofiktion ska tydligen genren kallas. Det känns dock som om det är på riktigt hela tiden. Det handlar om honom, hans liv men är inte skrivet i kronologiskt tidsordning. Det hela blandas upp med filosofiska tankar om konst, musik, litteratur och hans vardagliga liv. Det handlar också mycket om skuld och känslor av ensamhet och misslyckande. Ja, fastän han skriver så fantastiskt bra så verkar han har ett bottendåligt självförtroende. Även detta nämner han i boken och virder och vänder på, analyserar och förklarar. Båda böckerna är spännande, det är svårt att lägga dem ifrån sig och jag kan inte riktigt lista ut varför. 

 

Betyg 4 +

 

 

 

En bok som var helt annorlunda mot vad jag trodde. Hermann Hesse fick Nobelpriset 1946 och var väldigt populär i USA under 60-talet.

 

Boken är lite livsfilosofisk och handlar om en pojkes liv till man och gammal man. Siddharta vill på något sätt uppnå livsvisdom och få frid i sinnet men på ett sätt utanför de normala ramarna i samhället. Han lever i Indien och är son till en brahman, en indisk präst, men ger sig ut på en resa som inte är så lång i verkligheten men får stor konsekvens för de handlingar han gör. Om han lyckas eller inte avslöjar jag inte här...

 

Stilen i boken påminner om sagor och är lite metaforisk. Det som händer själsligt beskrivs med hjälpa av djur eller karaktäristiska, symboliska människotyper så som en köpman, en färjekarl, en glädjeflicka osv. Det här kan jag tycka känns lite fattigt eller så är det genialiskt, vad vet vad jag. Men det fick mig att allinera mig mot texten. 

 

Boken är extremt lättläst om man bara vill läsa själva berättelsen. Men den innehåller delar som man kan grubbla i åratal över och ändå inte förstå helt. Han har en förmåga att förenkla själslivet så att de framstår som självklarheter men som vid närmare betraktelser är något mycket komplicerat. Slutsatsen påminner mycket om mindfullness, medveten närvaro, och att detta enbart på något sätt kan uppnås via olika typer av plågor/strapatser. 

 

Betyg 3,5 (dvs läsvärd men inte oumbärlig eller uppseendeväckande)